Vad är de grymmas teater?

De grymmas teater (franska:*Théâtre de la Cruauté*) är en term som myntats av Antonin Artaud för att beskriva en radikal ny form av teater som skulle chockera och avsky sin publik och därigenom avslöja den sanna naturen hos mänsklig existens. Artaud ansåg att konventionell teater var för tam och orealistisk, och att den inte speglade det sanna våldet och kaoset i det mänskliga tillståndet. Han ville skapa en teater som skulle vara så extrem och konfronterande att den skulle tvinga publiken att konfrontera sina egna rädslor och önskningar.

Theatre of the Cruel kännetecknas av dess användning av våld, blod och andra chockerande bilder. Artaud menade att dessa element var nödvändiga för att bryta ner publikens motstånd och låta dem uppleva världen på ett nytt sätt. Andra kännetecken för stilen är:förkastande av konventionell dramatisk form, betoning på visuellt och ljud snarare än textelement, betoning på skapandet av kraftfulla visuella bilder.

Artauds idéer var mycket inflytelserika på utvecklingen av modern teater, och de fortsätter att praktiseras av teatersällskap runt om i världen. Några av de mest kända exemplen på Theatre of the Cruel inkluderar:*The Bacchae* av Euripides, *Salome* av Oscar Wilde och *Equus* av Peter Shaffer.

Här är några av nyckelfunktionerna i Theatre of the Cruel:

* Våld och elände: Theatre of the Cruel använder ofta grafiskt våld och gore för att chocka och avsky publiken. Detta görs inte för onödigt våld, utan snarare för att skapa en känsla av brådska och för att tvinga publiken att konfrontera sina egna rädslor och önskningar.

* Nakenhet och sexualitet: Theatre of the Cruel använder ofta nakenhet och sexualitet för att skapa en känsla av obehag och obehag. Detta görs inte för att stimulera, utan snarare för att utmana publikens konventionella föreställningar om moral och identitet.

* Störning av konventionell form: Theatre of the Cruel stör ofta konventionell dramatisk form genom att använda icke-linjära berättelser, avbryta scener och bryta den fjärde väggen. Detta görs för att skapa en känsla av desorientering och osäkerhet, och för att utmana publikens förväntningar.

* Betoning på bild och ljud: Theatre of the Cruel lägger ofta mer vikt vid visuella bilder och ljud än på dialog. Detta görs för att skapa en mer uppslukande och sensorisk upplevelse för publiken, och för att kringgå det rationella sinnet och vädja direkt till känslorna.

Theatre of the Cruel är en utmanande och provocerande form av teater, men den kan också vara en kraftfull och transformerande upplevelse. Genom att konfrontera publiken med sina egna rädslor och önskningar kan Theatre of the Cruel hjälpa oss att bättre förstå oss själva och världen omkring oss.