1. Orättvisan i Victors övergivande:
* Victor, driven av rädsla och skuld, överger sin skapelse och lämnar den till sig själv i en fientlig värld. Denna handling av övergivande är djupt orättvis, eftersom han har skapat en varelse med känslor och behov, men ändå vägrar att ta ansvar för sina handlingar.
* Varelsens vädjan om sällskap och förståelse ignoreras, vilket gör att den känner sig förrådd och ensam. Detta betonar de moraliska och etiska implikationerna av att spela Gud och det ansvar som följer med det.
2. Orättvisan av samhälleligt avvisande:
* Varelsen, trots sin inneboende godhet, förkastas upprepade gånger av samhället på grund av dess monstruösa utseende. Denna samhälleliga fördom ger bränsle till varelsens ilska och förbittring, och framhäver orättvisan i att döma individer utifrån deras utseende snarare än deras karaktär.
* Dess försök att få kontakt med människor möts av rädsla och fientlighet, vilket ytterligare isolerar den och förvärrar dess känsla av orättvisa. Detta utforskar temat fördomar och diskriminering av den "andra", och betonar konsekvenserna av att döma utan att förstå.
3. Varelsens öde orättvisa:
* Varelsen, desperat efter acceptans och anslutning, söker hämnd på Victor för att han övergav honom. Denna hämndaktion, även om den underblåsts av den orättvisa han har lidit, belyser ytterligare den cykel av våld och vedergällning som uppstår från initiala orättvisor.
* Varelsens tragiska öde, som kulminerade i sin egen död, betonar den mänskliga tendensen till grymhet och orättvisans cykliska natur. Det är i slutändan ett offer för sin egen skapelse, fångad i en cirkel av smärta och alienation.
4. Orättvisan i Victors handlingar:
* Victors obevekliga strävan efter att förstöra varelsen, även efter att ha sett dess förmåga till kärlek och medkänsla, är ett annat exempel på orättvisa. Detta återspeglar en brist på empati och förståelse för varelsen och förstärker våldets cykliska natur.
* Victors självrättfärdighet och fokus på sitt eget lidande överskuggar varelsens svåra situation, vilket visar upp den mänskliga tendensen att prioritera självbevarelsedrift framför andras lidande.
Sammanfattningsvis går kapitel 14 i *Frankenstein* djupare in i temat orättvisa genom att avslöja konsekvenserna av att överge sitt skapande, de fördomar som "den andra möter", de tragiska konsekvenserna av samhälleligt avvisande och den cykliska karaktären av våld och vedergällning. Detta kapitel belyser vikten av empati, ansvar och förståelse för att övervinna den mänskliga tendensen till fördomar och orättvisor.