Allmän fysikalitet:
* melankoli och fundersam: Hamlets berömda "att vara eller inte vara" ensamhet belyser hans introspektiva natur. Detta översätts ofta till en nedsänkt hållning, nedsänkta ögon och en långsam, avsiktlig gång.
* Intellektuellt skarp men känslomässigt ömtålig: Texten skildrar Hamlet som en snabb, lysande individ. Men hans känslomässiga oro och inre konflikt leder ofta till ojämnt beteende och impulsiva handlingar. Detta kan återspeglas i hans fysikalitet som en blandning av intensitet och sårbarhet.
* ungdomlig och kapabel: Trots sin melankoliska natur är Hamlet fortfarande en ung man, kapabel till snabb rörelse och smidighet. Detta kan visas i hans svärdstrider och snabba förändringar i humör.
Specifika ledtrådar:
* "The Antic Disposition": Hamlets feigna galenskap framställs ofta fysiskt, med ojämnt beteende, överdrivna gester och en oförutsägbar uppförande.
* "O, att detta för för fasta kött skulle smälta": Denna berömda linje antyder en trötthet med den fysiska världen och en önskan att överskrida den. Skådespelare kan framställa detta genom ett gaunt utseende, en trötthet i sina rörelser eller en känsla av frigöring.
* "Stycket är det / där jag kommer att fånga kungens samvete": Hamlets manipulation av andra involverar ofta fysisk teater. Skådespelare kan använda dramatiska pauser, överdrivna ansiktsuttryck och fysiska manipulationer för att betona hans list.
Tolkningar:
* romantik: Ofta skildrar Hamlet som en känslig, rasande själ, med en delikat ram och blek hud.
* Modernism: Kan betona Hamlets inre oro genom en mer samtida, vinkelfysikalitet, vilket återspeglar den moderna världens oro.
* realistiskt: Kunde fokusera på en jordad, trovärdig mänsklig skildring, med en fysikalitet som undviker ytterligheter och betonar känslomässig nyans.
I slutändan är Hamlets fysikalitet öppen för tolkning. Skådespelare och regissörer använder sin egen kreativitet och förståelse för texten för att få Hamlet till liv på scenen.