Plotstruktur :Handlingen i Romeo och Julia följer den traditionella strukturen i en tragedi. Det börjar med en lycklig kärlek men leder gradvis till en rad olyckliga händelser som kulminerar i huvudkaraktärernas tragiska död. Denna struktur följer Aristoteles definition av tragedi, som betonar ett skifte från lycka till misär och huvudpersonens ödesdigra brist(er) som leder till deras undergång.
Teckens fel :Huvudkaraktärerna i Romeo och Julia har vissa tragiska brister som i slutändan bidrar till deras bortgång. Romeo är impulsiv och passionerad och agerar ofta utan att tänka. Juliet är också passionerad men naiv, lätt påverkad av sina känslor. Dessa brister leder till att de fattar förhastade beslut som orsakar de tragiska händelserna i berättelsen.
Ödet och slumpens roll :Pjäsen antyder att ödet eller yttre krafter spelar en roll i det tragiska resultatet. Den berömda prologen till Romeo och Julia sätter tonen i tragedin och säger att de älskandes öde har bestämts av stjärnorna. Pjäsen belyser också rollen av slumpen och missöden, som tidpunkten för meddelandena mellan karaktärerna och den olyckliga tidpunkten för Romeos återkomst till Verona efter hans förvisning.
Teman om konflikt och hämnd :Teman om konflikt och hämnd spelar betydande roller i tragedin. Den långvariga fejden mellan Montagues och Capulets sätter scenen för spänningen mellan Romeo och Julia och deras familjer. Det är denna fejd som hindrar deras kärlek och leder till deras tragiska separation. Tybalts och Paris hämndbegär ger också næring till konflikten och bidrar till den tragiska slutsatsen.