1. Öde och hybris: Grekiska tragedier utforskade ofta begreppet öde och konsekvenserna av mänsklig arrogans (hybris). Karaktärer som trotsade gudarna eller agerade med överdriven stolthet möttes ofta av undergång och straff.
2. Familjeförbannelser: Många grekiska tragedier kretsade kring begreppet familjeförbannelser eller generationssynder som förföljde ättlingarna till tidigare missförhållanden. Dessa förbannelser ledde ofta till en kedja av tragiska händelser.
3. Kärlek och passion: Kärlek och passionerade begär var vanliga teman i grekiska tragedier. Dessa känslor fick ofta karaktärer att fatta impulsiva beslut som resulterade i tragiska resultat.
4. Politisk makt: Tragedier grävde ofta ner i konflikter och maktkamper i antika grekiska stadsstater. De politiska ledarnas uppgång, fall och korruption var nyckelteman.
5. Gudomlig rättvisa: Idén om gudomlig rättvisa spelade en betydande roll i grekiska tragedier. Gudarna sågs som upprätthållare av moraliska lagar, och deras ingripanden ledde ofta till rättvisa eller vedergällning för karaktärernas handlingar.
6. Dödlighet och mänskliga begränsningar: Grekiska tragedier utforskade den mänskliga existensens begränsningar och betonade det mänskliga livets bräcklighet och sårbarhet.
7. Heroisk kamp: Många grekiska tragedier presenterade heroiska individers kamp mot överväldigande krafter, såsom ödet, gudarna eller deras egna inre brister.
8. Catharsis: Grekiska tragedier syftade till att framkalla känslomässiga reaktioner från publiken, särskilt medlidande (eleos) och rädsla (phobos). Denna känslomässiga katarsis ansågs vara en renande och lärorik upplevelse.
Dessa gemensamma teman i grekisk tragedi återspeglade den kulturella och religiösa övertygelsen i det antika grekiska samhället, och de fortsätter att få resonans hos publiken idag, vilket gör den grekiska tragedin till en tidlös och bestående konstform.