- __Imitation av klassiska modeller:__ Neoklassiska dramatiker hämtade inspiration och vägledning från verk av antika grekiska och romerska dramatiker, som Sofokles, Euripides och Seneca. De strävade efter att efterlikna deras stil, teman och strukturella konventioner.
- __Betoning på förnuft och logik:__ Rationalitet och logiska resonemang var högt värderade i neoklassisk dramatik. Pjäser förväntades vara sammanhängande och välstrukturerade, med tydlig och logisk handlingsutveckling. Karaktärens motiv och handlingar bottnade i resonemang snarare än irrationella känslor.
- __Tre enheter:__ Neoklassiskt drama anslutit sig till dramats tre enheter, även känd som de klassiska enheterna. Dessa var:
- __Tidens enhet:__ Handlingen i pjäsen bör äga rum inom en enda dag eller en kort tidsperiod, vanligtvis 24 timmar.
- __Enhet av plats:__ Åtgärden bör begränsas till en enda plats eller ett begränsat antal nära anslutna platser.
- __Aktionens enhet:__ Pjäsen ska fokusera på en enda huvudintrig med en tydlig början, mitten och slutet.
- __Förhöjt språk och diktion:__ Språket som användes i neoklassisk dramatik var ofta upphöjt och poetiskt. Det syftade till att skapa en formell och raffinerad atmosfär, som speglar ädelheten och storheten hos de karaktärer och teman som presenteras.
- __Morallektioner:__ Neoklassiskt drama inkluderade ofta ett didaktiskt element, som erbjuder moraliska lektioner eller undervisning till publiken. Dessa budskap vävdes subtilt in i handlingen och karaktärens interaktioner, i syfte att inspirera till dygd och främja etiskt beteende.
- __Inflytande av franska klassiker:__ Neoklassiskt drama var starkt influerat av den franska klassiska teatern på 1600-talet, särskilt verk av dramatiker som Pierre Corneille, Jean Racine och Molière. Franska nyklassicistiska principer och estetik antogs allmänt i andra europeiska länder, inklusive England.