1. Adlig födelse: Antigone är en prinsessa av Thebe, dotter till Oidipus, den tidigare kungen. Hennes ädla födelse ger henne en hög status i samhället, vilket gör hennes konflikt med auktoritetsfiguren (Creon) ännu mer betydelsefull.
2. Stark vilja och beslutsamhet: Antigone visar en anmärkningsvärd viljastyrka och beslutsamhet i sitt beslut att trotsa Creons order och begrava sin bror, Polynices. Hon är villig att riskera sitt eget liv för att upprätthålla det hon tror är rätt, även inför överväldigande hinder.
3. Tragiskt fel: Antigones tragiska brist ligger i hennes överdrivna stolthet och pliktkänsla. Hon har orubblig lojalitet mot sin familj och tror att hon måste hedra gudarnas önskningar genom att begrava Polynices, trots att det strider mot kungens dekret. Hennes envishet och trots satte henne på en väg mot oundvikliga konflikter och undergång.
4. Profetiska varningar: I hela akt 1 ger refrängen olycksbådande varningar om konsekvenserna av att trotsa kungens auktoritet och gudarnas vilja. Dessa varningar förebådar Antigones kommande öde och bidrar till känslan av annalkande tragedi.
5. Intern konflikt: Antigones interna konflikt är tydlig i hennes kamp mellan hennes kärlek till sin familj och hennes plikt gentemot staten. Hon inser att hennes handlingar kan leda till hennes egen död, men hon väljer att följa sitt samvete snarare än att underkasta sig Creons orättvisa påbud.
6. Katarsis: Antigones orubbliga engagemang för sin tro och hennes tragiska undergång framkallar en känsla av katarsis hos publiken. Hennes lidande och självuppoffring väcker medlidande och rädsla, väsentliga delar av en tragisk hjälte.
Genom att etablera Antigones höga status, starka vilja, tragiska brister och interna konflikter i akt 1 sätter Sophocles effektivt scenen för hennes resa som en tragisk hjälte och de efterföljande händelserna som utspelar sig under hela pjäsen.