Bildspråket och beskrivningarna av ringblommorna bidrar till känslan av hopp och motståndskraft. Blommorna beskrivs som "flammande" och "häftiga", som symboliserar Lizabeths beslutsamhet och styrka inför motgångar. Sättet hon omsorgsfullt vårdar och skyddar ringblommorna representerar hennes förmåga att finna tröst och skönhet även under svåra omständigheter.
Men berättelsen bär också på en underliggande känsla av melankoli. Lizabeths familj kämpar för att klara sig, och hennes fars arbetslöshet och alkoholism kastar en skugga över deras liv. Kontrasten mellan de livfulla ringblommorna och fattigdomens hårda realitet framhäver den bitterljuva karaktären i Lizabeths situation.
Dessutom bär berättelsens slutsats en antydan till tragedi. Lizabeths ringblommor förstörs av en plötslig storm, som symboliserar hoppets bräcklighet och förgänglighet inför svåra realiteter. Ändå, även i detta ögonblick av förlust, finner Lizabeth styrka och beslutsamhet att fortsätta, vilket återspeglar den bestående andan av mänsklig motståndskraft.
Sammanfattningsvis är stämningen som skapas i "Marigolds" en delikat balansgång mellan hopp och melankoli, som visar upp huvudpersonens förmåga att hitta skönhet och styrka mitt i fattigdom och motgångar.