Refrängen betonar berättarens känsla av skam, och beskriver hur deras egna handlingar har fört dem till en punkt av självfördömelse. De känner igen sina brister och känner sig fångade i en cykel av självdestruktiva beteenden, känner sig ovärdiga att förlåta eller förlösa. Texterna förmedlar en djup känsla av förtvivlan och hjälplöshet, eftersom individen erkänner den skada de har orsakat sig själv och potentiellt andra.
Genom hela låten finns en längtan efter frälsning, en längtan efter befrielse från det inre lidandet och känslan av att "drunkna i tyngden av [sina] beslut". Bron erbjuder en strimma av hopp och uttrycker berättarens beslutsamhet att höja sig över sitt förflutna och övervinna mörkret inom sig.
Sammantaget fungerar "Skam" som en gripande reflektion över människans förmåga till självförvållad smärta och den pågående kampen för att hitta självacceptans och inre frid. Den gräver ner sig i komplexiteten i mänskliga känslor och tyngden av tidigare misstag, och ger genklang hos dem som känner sig överväldigade av sina egna bördor av skuld och skam.