1. Handling :Händelseförloppet som utspelar sig i en berättelse och bildar berättelsens struktur.
2. Tecken :De individer eller enheter i berättelsen som driver handlingen framåt genom sina handlingar, beslut och interaktioner.
3. Konflikt :Den centrala spänningen eller kampen som driver handlingen och utgör grunden för berättelsens narrativa båge.
4. Dialog :Den talade interaktionen mellan karaktärer som avslöjar deras tankar, känslor och motivation, samt främjar handlingen.
5. Tema :De underliggande idéerna, budskapen eller utforskningarna i berättelsen som ger djupare mening och relevans bortom den bokstavliga handlingen.
6. Inställning :Tiden, platsen och miljön där berättelsen utspelar sig.
7. Iscensättning :När det gäller teaterföreställningar, den fysiska uppställningen och arrangemanget av scenen, inklusive kulisser, rekvisita och belysning, för att skapa en visuellt engagerande och uppslukande upplevelse.
8. Akt och scenstruktur :Många dramer är uppdelade i akter och scener, där varje akt representerar en distinkt fas av berättelsen och scener som fungerar som mindre enheter inom varje akt.
9. Dramatisk ironi :En teknik där publiken eller läsaren har kunskap eller information som karaktärerna i berättelsen inte har, vilket skapar en känsla av förväntan, spänning eller humor.
10. katarsis :I klassisk grekiskt drama avser katarsis den känslomässiga frigörelse eller rening som publiken upplever genom att bevittna konflikterna och lösningarna i berättelsen.
Dessa funktioner är viktiga komponenter i drama som engagerar publiken, skapar känslomässiga kopplingar och förmedlar meningsfulla berättelser i olika former, såsom teater, film, tv eller till och med litterärt drama.