1. Historisk period:
– Grekiskt drama har sitt ursprung i antikens Grekland, främst under 400-talet f.Kr.
- Elizabethanskt drama avser teatern i England under drottning Elizabeth I:s regeringstid, främst i slutet av 1500-talet och början av 1600-talet.
2. Syfte och funktion:
- Grekiskt drama var nära förknippat med religiösa och medborgerliga ceremonier, särskilt högtider som hedrar guden Dionysos. Den hade en rituell och gemensam funktion.
– Elizabethanskt drama, även om det fortfarande var influerat av religiösa teman, var främst avsett för underhållning och presenterades på offentliga teatrar.
3. Spelstruktur:
- Grekiskt drama bestod typiskt av tre tragedier följt av ett satyrspel (ett kort, komiskt stycke). Varje tragedi var ytterligare uppdelad i avsnitt som prologen, paroderna, episoderna och stasima (körmellanspel).
- Elizabethanskt drama hade en mer varierad struktur, men vanliga inslag inkluderade användningen av flera intrigar, subplotter och mellanspel. Pjäserna inkorporerade ofta dramatiska anordningar som soliloquies och sidor.
4. Iscensättning och framförande:
– Grekiska dramer uppfördes i amfiteatrar, utomhuslokaler med en stor, rund eller halvcirkelformad sittplats. Skådespelare bar masker och förhöjda skor (cothurni) för att förstärka sin närvaro.
– Elizabethanska dramer sattes upp i specialbyggda teatrar, ofta med en central scen omgiven av publiksittplatser. Skådespelare bar inte masker, vilket möjliggjorde bättre ansiktsuttryck.
5. Refräng:
– Refrängen spelade en betydande roll i det grekiska dramat. Det fungerade som en kollektiv enhet, kommenterade handlingen, gav bakgrundshistoria och reflekterade det kommunala perspektivet.
– Elizabethanska dramer använde inte refrängen som ett centralt inslag. Istället gav karaktärer i pjäsen exponering, reflektioner och insikter.
6. Karaktärsutveckling:
– Grekiskt drama visade ofta upp arketypiska karaktärer som representerade universella drag eller moraliska lärdomar. Karaktärsutveckling var fokuserad på yttre handlingar och konflikter snarare än intern psykologi.
- Elizabethanska dramatiker utforskade mer komplex karaktärisering och psykologiskt djup. Karaktärerna var ofta mångfacetterade och uppvisade ett brett spektrum av känslor och motivationer.
7. Teman:
- Grekiska dramer behandlade ofta teman som öde, öde, hybris (överdriven stolthet), konflikten mellan mänsklig vilja och gudomliga krafter och granskning av samhälleliga normer.
- Elizabethanska dramer täckte en mängd olika teman, inklusive kärlek, hämnd, ambition, social hierarki och politisk maktkamp.
8. Språk och stil:
- Grekiska dramer använde poetiskt språk, särskilt jambisk trimeter, och använde förhöjt och stiliserat tal.
– Elizabethanska dramer uppvisade en blandning av poetiskt språk och prosa, beroende på karaktärernas sociala status och den dramatiska situationen. Dramatiker som Shakespeare var kända för sin skickliga användning av språk och bildspråk.
Sammantaget representerar grekiskt drama och elisabethanskt drama distinkta teatraliska traditioner som visar upp de kulturella, samhälleliga och konstnärliga influenserna från sina respektive epoker. Även om båda formerna har haft en djupgående inverkan på teaterhistorien, skiljer de sig åt i termer av ursprung, syften, strukturer och stilistiska tillvägagångssätt.