På 1600-talet började viola da gamba ersättas av viola da braccio, ett instrument som hölls på axeln som den moderna violan. Viola da braccio hade en liknande form och storlek som viola da gamba, men den hade en plattare rygg och en kortare hals. Den hade också fyra strängar, stämda på samma sätt som viola da gamba. Viola da braccio blev snabbt det föredragna instrumentet för att spela i orkestrar, och det ersatte så småningom viola da gamba helt och hållet.
Den moderna violan är en direkt ättling till viola da braccio, och den har förändrats mycket lite i design under århundradena. Det är ett vackert instrument med ett rikt, mjukt ljud, och det är en viktig medlem av den moderna orkestern.