Maximal kapacitet: Globeteatern skulle kunna ta emot ett stort antal åskådare, med uppskattningar som sträcker sig från 1 500 till 3 000 personer. Sittarrangemanget i flera nivåer, som liknar en amfiteater, möjliggjorde en stor publikkapacitet samtidigt som det bibehöll goda siktlinjer.
Akustik: Globeteaterns form förbättrade akustiken, vilket gjorde att skådespelarnas röster kunde bäras bättre över hela teatern. Frånvaron av tak och användningen av trämaterial, som ek, bidrog till att skapa en naturlig resonans som underlättade tydlig ljudöverföring.
Mångsidighet: Globeteaterns design möjliggjorde en mängd olika teateruppsättningar. Även om det främst användes för pjäser, var det också värd för andra former av underhållning som dans, fäktning och björnbete.
Friluftsinställning: Utomhusmiljön gav naturligt ljus för dagtidföreställningar och skapade en uppslukande atmosfär för pjäser som krävde utomhusscener eller vädereffekter.
Social hierarki: Globe Theatre återspeglade den sociala hierarkin i det elisabethanska samhället, med sittplatser som sträckte sig från dyra lådor och gallerier för de rika till billiga ståplatser på "gården" för vanliga människor.