* Teatrarna var ofta trånga och ohygieniska. Globe-teatern kunde till exempel ta upp till 3 000 personer och det fanns inga sittplatser för de flesta av dem. Publiken stod eller satt på marken, och det fanns inga toaletter eller eftergifter. Som ett resultat var teatrarna ofta smutsiga och illaluktande, och det fanns alltid risk för sjukdomar.
* Föreställningarna var ofta långa och krävande. Pjäser kunde pågå i flera timmar, och skådespelarna uppträdde ofta i flera pjäser på en dag. Det innebar att de måste vara i god fysisk kondition och de led ofta av skador.
* Teatrarna var också farliga platser. Det fanns alltid risker för brand, kollaps och våld. 1599 brann till exempel Globeteatern ner, och 1623 utbröt ett slagsmål under en föreställning av Ben Jonsons pjäs Bartholomew Fair, vilket resulterade i att en man dog.
Trots dessa faror och obehag var den elisabethanska teatern en plats för stor kreativitet och innovation. Det var en tid då några av de största pjäserna på det engelska språket skrevs och framfördes, och det var en tid då teatern började ta sin plats som en viktig form av underhållning.
Här är några ytterligare detaljer om förhållandena i elisabethanska teatrar:
* Scenerna var ofta kala och osmyckade. Det fanns inga genomarbetade uppsättningar eller rekvisita, och skådespelarna använde ofta sina egna kläder och möbler.
* Ljuset var dåligt. Teatrarna var upplysta av ljus eller oljelampor och ljuset var ofta svagt och flimrande.
* Ljudet var ofta dämpat. Teatrarna var inte byggda för akustik, och skådespelarnas röster dränktes ofta av publikens brus.
* Publiken var ofta bråkig och oregerlig. Publiken häcklade ofta skådespelarna, och det förekom ofta slagsmål och störningar.
Trots dessa utmaningar var den elisabethanska teatern en plats med stor vitalitet och spänning. Det var en tid då några av de största pjäserna på det engelska språket skrevs och framfördes, och det var en tid då teatern började ta sin plats som en viktig form av underhållning.