Några exempel på aleatorisk rockmusik inkluderar:
* John Cages "Music of Changes" (1951), som använder slumpoperationer för att bestämma tonhöjden, varaktigheten och dynamiken för varje ton.
* Terry Rileys "In C" (1964), som består av en serie av 53 korta musikceller, som kan spelas i valfri ordning.
* La Monte Youngs "Dream House" (1969), som är en uppslukande ljudmiljö skapad genom att placera flera förstärkta drönare på olika platser runt ett rum.
Aleatorisk rockmusik kan vara en utmanande och oförutsägbar genre, men den kan också vara mycket givande. Genom att introducera ett element av slumpmässighet möjliggör aleatorisk musik skapandet av nya och oväntade musikaliska upplevelser.