Kristendom:
Inom kristendomen finns det olika syn på sekulär musik. Vissa kristna samfund anser att sekulär musik är acceptabel så länge som texterna inte främjar omoral eller stötande innehåll. Andra kanske tror att sekulär musik helt och hållet bör undvikas eftersom den kan distrahera från andlig tillväxt och tillbedjan.
Islam:
Inom islam är musik i allmänhet tillåten så länge den följer vissa riktlinjer. I första hand bör musikens texter inte innehålla något explicit eller omoraliskt innehåll, och själva musiken bör inte leda till distraktioner från religiösa plikter eller överdriven överseende med världsliga nöjen.
Hinduism:
Inom hinduismen har musik och konst stor betydelse. Vissa former av sekulär musik, som hängiven musik eller klassisk indisk musik, anses ha andligt värde och uppmuntras. Men musik med vulgärt eller stötande innehåll avråds i allmänhet.
Buddhism:
Inom buddhismen ligger fokus på att uppnå inre frid och befrielse från världsliga begär. Även om musik kan avnjutas som en form av underhållning, bör den inte bli en fastsättning eller distraktion från andlig praktik.
Judendom:
Inom judendomen finns det olika tolkningar av sekulär musik. Vissa synpunkter tyder på att musik främst bör användas för religiösa syften, medan andra tillåter åtnjutande av sekulär musik så länge den inte strider mot judiska värderingar och läror.
Ateism/agnosticism:
För individer som inte ansluter sig till någon specifik religiös tradition gäller generellt inte frågan om sekulär musik är en synd. De närmar sig saken ur en personlig synvinkel och kan lyssna på sekulär musik enligt sina egna preferenser.
Det är viktigt att notera att ovanstående information ger en allmän översikt och kanske inte omfattar hela skalan av perspektiv inom varje religiös tradition. För en mer specifik och nyanserad förståelse av tillåtligheten av att lyssna på sekulär musik ur en religiös synvinkel, rekommenderas att konsultera religiösa myndigheter eller texter som är relevanta för den specifika traditionen av intresse.