2. Införlivande av traditionella rytmer och meter. Moderna västerländska tonsättare har också influerats av traditionella rytmer och meter från andra kulturer. Till exempel använde den amerikanske kompositören Steve Reich afrikanska trumrytmer i sitt verk "Drumming", och den franske kompositören Olivier Messiaen använde indiska talasystem i sitt verk "Quartet for the End of Time".
3. Utforskning av nya klangfärger och texturer. Icke-västerländsk musik har ofta inspirerat moderna västerländska kompositörer att utforska nya klangfärger och texturer. Till exempel använde den amerikanske kompositören Henry Cowell bara intonation (ett stämningssystem som använder rena intervall) i sitt verk "Synchrony", och den japanska kompositören Toru Takemitsu använde spatialisering (placering av ljud i tredimensionellt rum) i sitt verk " November steg."
4. Samarbete med icke-västerländska musiker. Många moderna västerländska kompositörer har samarbetat med icke-västerländska musiker, vilket har gjort det möjligt för dem att få en djupare förståelse för andra musiktraditioner. Till exempel arbetade den amerikanske kompositören Philip Glass med den indiske sitarspelaren Ravi Shankar på albumet "Passages".
5. Utveckling av nya musikformer och genrer. Världsmusikens inflytande har också lett till utvecklingen av nya musikformer och genrer, såsom världsfusion, global musik och etnomusikologi. Dessa nya musikformer blandar element från olika kulturer och skapar nya och spännande ljud som bryter ned traditionella gränser.
Sammanfattningsvis har moderna västerländska kompositörer påverkats av världsmusiken på många sätt, inklusive genom att använda traditionella instrument, skalor, rytmer, meter, klangfärger och texturer. Världsmusiken har också lett till utvecklingen av nya musikaliska former och genrer.