1. Anmärkningar:
- Toner är de mest grundläggande musikaliska enheterna som indikerar tonhöjden och varaktigheten av ett ljud.
- De representeras vanligtvis av ovala symboler placerade på en stav och tilldelade ett specifikt bokstavsnamn (A, B, C, D, E, F, G).
- Noter kan vara helnoter, halvnoter, kvartsnoter, åttondelsnoter, sextondelsnoter och så vidare, var och en representerar ett specifikt tidsvärde.
2. Vilo:
– Vilar är musikaliska symboler som indikerar perioder av tystnad i musik.
– De kommer i olika varaktigheter, precis som anteckningar, och deras former motsvarar tystnadens tidsvärde.
- Vilar hjälper till att organisera rytmen i ett stycke.
3. Oavsikter:
- Olycka är musikaliska symboler som ändrar tonhöjden på en ton.
- De inkluderar skarp (#), platt (b), dubbel skarp (x), dubbel platt (bb) och naturlig (♮).
- Dessa symboler placeras före en ton för att höja eller sänka dess tonhöjd.
4. Tidssignaturer:
- Tidsignaturer är numeriska symboler placerade i början av en notstav för att indikera antalet slag i en takt och notvärdet som får ett slag.
- Vanliga taktarter inkluderar 4/4, 3/4, 6/8 och mer.
5. Nyckelsignaturer:
- Tonart signaturer är grupper av skarpa eller plattor placerade i början av en notstav för att indikera toncentrum eller tonart i ett musikstycke.
- Varje tonartsignatur motsvarar en specifik uppsättning skarpa eller plattor som gäller för tonerna i stycket.
6. Dynamiska markeringar:
- Dynamiska markeringar är musikaliska symboler som indikerar nivån av ljudstyrka eller mjukhet i en musikalisk komposition.
- Vanliga dynamiska markeringar inkluderar forte (högt), piano (mjukt), mezzo-forte (måttligt högt), mezzo-piano (måttligt mjukt) och crescendo (gradvis ökande ljudstyrka).
Att förstå och använda dessa musikaliska enheter är avgörande för att läsa, skriva och framföra musik exakt och effektivt. De utgör grunden för notskrift och gör det möjligt för kompositörer, artister och musiker att kommunicera sina musikaliska idéer med precision och tydlighet.