1. Inflytande från klassiska mästare: Många traditionalistiska kompositörer under den romantiska eran såg tillbaka till den klassiska eran (ungefär 1750-1830) som en källa till inspiration och vägledning. Klassiska kompositörer som Wolfgang Amadeus Mozart, Joseph Haydn och Ludwig van Beethoven var mycket uppskattade för deras tekniska behärskning, strukturella klarhet och känslomässiga djup i sin musik.
2. Bevarande av traditioner: Traditionalistiska kompositörer kände en stark känsla av kontinuitet med de musiktraditioner som etablerats av dessa klassiska mästare. De trodde på att bevara och fortsätta dessa traditioner, snarare än att helt bryta sig loss från dem. Detta bevarande av musiktraditioner inkluderade följsamhet till traditionella former som sonaten, symfonin och konserten.
3. Teknisk behärskning: Traditionalistiska kompositörer beundrade den tekniska skicklighet och hantverk som de klassiska mästarna demonstrerade. De studerade och analyserade dessa mästares verk för att få insikter i musikalisk struktur, harmoni, kontrapunkt och orkestrering. Denna beundran ledde till en fortsatt betoning på teknisk excellens i deras egna kompositioner.
4. Emotionellt uttryck: Medan den romantiska eran är känd för sin betoning på känslomässiga uttryck, respekterade och införlivade traditionalistiska kompositörer fortfarande delar av klassisk musiks känslomässiga återhållsamhet. De trodde på att upprätthålla en balans mellan uttryck och strukturell koherens. Detta tillvägagångssätt är uppenbart i verk av kompositörer som Johannes Brahms, som blandade romantisk uttrycksfullhet med klassisk disciplin.
5. Hyllning och hyllning: Många traditionalistiska kompositörer hyllade mästarna genom sina egna kompositioner. Detta kan ta formen av direkta citat, anspelningar eller stilistisk imitation. Till exempel komponerade Brahms en uppsättning variationer på ett tema av Haydn, vilket visar hans beundran för den tidigare mästarens verk.
6. Undervisning och pedagogik: Traditionalistiska tonsättare förde ofta vidare sin vördnad för mästarna genom undervisning och pedagogik. De införlivade verk av klassiska mästare i sina läroplaner, vilket säkerställde att den musikaliska kunskapen och traditionerna överfördes till framtida generationer av musiker och kompositörer.
Medan den romantiska eran medförde betydande förändringar och innovationer inom musiken, spelade traditionalistiska kompositörer en viktig roll för att upprätthålla en koppling till det förflutna och bevara de stora mästarnas musikaliska arv. Deras respekt och beundran för dessa mästare formade deras egna kompositionssätt och bidrog till kontinuiteten i musiktraditioner över olika epoker.