1. Piano (fortepiano):
- Pianot blev snabbt framträdande som det ledande soloinstrumentet under den klassiska eran.
– Det bjöd på uttryckspotential med dynamisk variation och subtil artikulation.
2. Fiol:
– Fiolen var ett framträdande val för sonater, kapabel att producera ett brett utbud av melodier, harmonier och virtuosa tekniker.
– Det smälte bra med andra instrument, som pianot, i klassiska sonater.
3. Cello:
– Cellon förekom ofta som soloinstrument i sonater.
– Dess rika, varma ton kompletterade pianot och gav grunden för harmonisk struktur.
4. Cembalo:
– Innan pianots uppgång användes cembalo flitigt i den klassiska sonaten.
– Den hade en distinkt plockmekanism och var känd för sin precision och skarpa artikulation.
5. Flöjt:
– Flöjtens känsliga och smidiga natur gjorde den till ett populärt val för sonater.
– Den utmärkte sig i snabba passager, och dess eteriska ton gav musiken en annan klangkvalitet.
6. Klarinett:
– Klarinettens uttrycksfulla potential och breda utbud gjorde den till ett eftertraktat instrument för sonater.
– Dess fylliga och fylliga ton bjöd på både lyriska och virtuosa möjligheter.
7. Oboe:
– Oboens distinkta klang och genomträngande ljud gav en kontrasterande färg till sonater.
- Dess uttrycksfulla kapacitet gjorde det möjligt att återge känsliga melodier och virtuosa passager.
Dessa instrument representerade kärnan i instrumenteringen för klassiska sonater, med pianot som gradvis ersatte cembalo som det primära klaviaturinstrumentet. Valet av instrument varierade också beroende på musikstilen, kompositörens preferenser och tillgången på instrumentalister under den perioden.