Under renässansen utsmyckade tonsättare fritt rena melodier för att skapa nya konstverk. Denna process, känd som parodi, innebar att man tog en befintlig melodi (ofta från ett religiöst verk) och använde den som grund för en ny komposition, ofta en polyfon motett. Kompositören kan lägga till nya röster till melodin, ändra rytmen eller lägga till ny text. Denna praxis gjorde det möjligt för kompositörer att skapa ny musik samtidigt som de hyllade de ursprungliga melodierna.