Här är de specifika tonerna och varför vissa primära ackord kanske inte harmoniserar bra:
1. Root (Do): I-ackordet (tonika) harmoniserar bra med grundtonen (Do).
2. Andra (Re): Medan IV-ackordet (subdominant) ibland kan fungera, kan det låta svagt eller ofullständigt, speciellt om meloditonen betonar den ledande tontendensen.
3. Tredje (Mi): I-ackordet (tonika) ger den starkaste harmoniseringen för tredje (Mi).
4. Fjärde (Fa): Både I-ackordet (tonika) och V-ackordet (dominant) kan harmonisera kvarten (Fa), beroende på sammanhanget.
5. Femte (Sol): V-ackordet (dominant) ger den starkaste harmoniseringen för kvinten (Sol).
6. Sjätte (La): I-ackordet (tonika) och VI-ackordet (submediant) kan båda fungera, men VI-ackordet kan ge ett mer färgglatt eller oväntat ljud.
7. Sjunde (Ti): V-ackordet (dominant) ger den starkaste harmoniseringen för septiman (Ti).
Det är dock viktigt att komma ihåg att musikteori är flexibel, och det kan finnas undantag eller fall där ett primärackord kan harmonisera en ton effektivt, beroende på det musikaliska sammanhanget och kompositörens avsikt. Därför är det alltid bäst att experimentera och använda harmoniska principer på ett kreativt sätt för att uppnå den önskade musikaliska 效果。