Sång var en utbredd form av musikaliskt uttryck bland förslavade individer, som ofta uppstod från gemensamma aktiviteter som arbete eller religiösa sammankomster. Speciellt spirituella var avgörande för att artikulera den tro och motståndskraft som drev det förslavade samhället. Många spirituella presenterade kodat språk, vilket gav en subversiv kanal för att uttrycka missnöje eller strävanden efter frihet.
Förutom att fungera som känslomässiga utlopp, blev musik också ett instrument för motstånd och bemyndigande. Trummming, som ofta var sammanvävt i andliga metoder, spelade en avgörande roll för att bygga upp solidaritet och organisera motstånd. Rytmer och melodier bar avgörande budskap, förmedlade information om planerade uppror, rymningar och organiserande taktik.
Noterbart var musik inte begränsad till privata eller hemliga miljöer. Förslavade individer använde det som ett sätt att kommunicera med det bredare samhället, och överbryggade rasklyftor i viss utsträckning. Framväxten av musikgenrer starkt påverkade av förslavade artisters bidrag, som blues och jazz, visade upp deras uppfinningsrikedom, kreativitet och beslutsamhet att behålla en kulturell närvaro trots de avhumaniserande omständigheterna.
Sammantaget gav musik inte bara känslomässig tröst till de förslavade utan stärkte också gemenskapsbanden, inspirerade till motstånd och erbjöd nya möjligheter till självuttryck och påverkan i samhället i stort. Det var en betydande kraft som överskred träldomens gränser och bekräftade deras mänsklighet, kreativitet och varaktiga anda.