Roots reggae: Detta är den ursprungliga formen av reggae, som dök upp på Jamaica i slutet av 1960-talet. Roots-reggae kännetecknas av dess starka betoning på social kommentar och andlighet, såväl som dess användning av traditionella jamaicanska instrument som nyabinghi-trummor. Några av de mest kända roots-reggae-artisterna inkluderar Bob Marley, Peter Tosh och Jimmy Cliff.
Dubba reggae: Denna undergenre av reggae utvecklades i början av 1970-talet, och kännetecknas av sin tunga användning av studioeffekter, som eko och reverb. Dub-reggae är ofta avskalat och instrumentalt, med fokus på rytmen och ljudeffekterna. Några av de mest kända dub-reggae-artisterna inkluderar Lee "Scratch" Perry, King Tubby och Augustus Pablo.
Dancehall-reggae: Denna undergenre av reggae dök upp i slutet av 1970-talet och kännetecknas av dess uptempo beats och dansorienterade texter. Dancehall-reggae framförs ofta av DJ:s, eller "brödrostare", som rappar och sjunger över musiken. Några av de mest kända dancehall-reggae-artisterna inkluderar Yellowman, Beenie Man och Shabba Ranks.
Lovers rock: Denna undergenre av reggae utvecklades i Storbritannien i slutet av 1970-talet och kännetecknas av dess romantiska texter och mjuka, melodiska ljud. Lovers rock framförs ofta av kvinnliga sångerskor, och några av de mest kända älskare rock artisterna inkluderar Janet Kay, Carroll Thompson och Maxi Priest.
Raggamuffin: Denna undergenre av reggae uppstod i slutet av 1980-talet och kännetecknas av dess snabba tempo och aggressiva texter. Raggamuffin förknippas ofta med Jamaicas "rude boy"-kultur, och några av de mest kända raggamuffin-artisterna inkluderar Shabba Ranks, Buju Banton och Sizzla.