Toner främmande för tonalitet kan användas för att lägga till spänning eller intresse till ett musikstycke. De kan också användas för att skapa en känsla av dissonans eller instabilitet. I vissa fall kan toner främmande för tonalitet till och med användas för att skapa ett sinne för humor eller ironi.
Användningen av toner främmande för tonalitet är en vanlig teknik inom jazz, blues och andra former av improviserad musik. Det används också i en del klassisk musik, särskilt i 1900-talets musik.
Här är några exempel på toner främmande för tonalitet i populärmusik:
* Låten "Imagine" av John Lennon är i tonarten C-dur. Tonen F# används som en ton främmande för tonalitet i refrängen, vilket skapar en känsla av spänning och längtan.
* Låten "Strawberry Fields Forever" av The Beatles är i tonarten B-dur. Tonerna A# och D# används som toner främmande för tonalitet i versen, vilket skapar en känsla av oro och osäkerhet.
* Låten "Bohemian Rhapsody" av Queen är i tonarten B-dur. Tonen F används som en ton främmande för tonalitet i bron, vilket skapar en känsla av dramatik och spänning.
Detta är bara några exempel på hur toner främmande för tonalitet kan användas i musik. Med noggrann användning kan dessa toner tillföra ett stort intresse och djup till ett musikstycke.