Fanfaren common man-melodin är baserad på ett enkelt 8-toners motiv som upprepas genom hela stycket. Motivet kännetecknas av dess breda språng och användning av kromatik, vilket skapar en känsla av spänning och spänning.
2. Rytm
Fanfarens vanliga mansrytm är också ganska enkel, med stark betoning på takten. Stycket är i 4/4 takt, och melodin är synkoperad, vilket ökar känslan av spänning.
3. Harmoni
Fanfarens vanliga mansharmoni är relativt sparsam, med en grundläggande användning av ackord och enkla progressioner. Harmonin gör dock ett bra jobb med att stödja melodin och skapa en känsla av spänning och släpp.
4. Dynamik
Fanfarens common man-dynamik är högljudd och bullrig, vilket är lämpligt för en fanfar. Stycket börjar med ett plötsligt, högt ackord, och sedan ökar volymen gradvis till slutet av stycket.
5. Timbre
Den vanliga fanfaren spelas för en hel orkester, inklusive blåsblåsare, träblås, stråkar och slagverk. Klangen i stycket är ljus och färgstark, och de olika instrumenten smälter väl samman för att skapa ett kraftfullt ljud.
6. Textur
Fanfarens vanliga man-struktur är ganska tjock, med många instrument som spelas samtidigt. Stycket är dock aldrig lerigt eller rörigt, och de olika instrumenten är välbalanserade.
7. Formulär
Fanfaren gemene man har en enkel, ternär form (ABA). A-sektionen är huvuddelen av stycket, och det upprepas två gånger. B-sektionen är en kontrasterande sektion och den spelas i ett långsammare tempo. Stycket avslutas med en återgång till A-sektionen.