1) Användning av drönaren:i både indisk och mellanösternmusik används ofta en kontinuerlig drönare som grunden för musiken. Drönaren ger en stadig, oföränderlig tonhöjd mot vilken de andra instrumenten kan spela.
2) Melismatisk sång:både indisk och mellanöstern vokalmusik innehåller ofta melisma, som är den snabba och utarbetade utsmyckningen av en enda tonhöjd. Melisma lägger till ett improvisationselement till musiken och låter sångare uttrycka sin virtuositet.
3) Improvisation:improvisation är en central del av både indisk och mellanöstern klassisk musik. Musiker i båda kulturerna uppmuntras att improvisera på traditionella melodier och rytmer och skapa nya och unika tolkningar av musiken.
4) Instrument:Många av instrumenten som används i indisk och mellanöstern klassisk musik liknar konstruktion och ljud. Till exempel är sitar och tambour båda stråkinstrument som spelas med ett plektrum, medan tabla och darbuka båda är slagverksinstrument som används för att hålla rytmen.
5) Rytmisk komplexitet:både indisk och mellanöstern klassisk musik har ofta komplexa rytmiska mönster som spelas av en mängd olika instrument. Dessa rytmer skapar en känsla av spänning och energi i musiken.
6) Användning av sångteknik:i både indisk och mellanöstern klassisk musik använder sångare ofta speciella sångtekniker för att skapa unika ljud. Dessa tekniker inkluderar vibrato, tremolo och falsett.
7) Kulturell betydelse:klassisk musik har en betydande position i kulturen i både Indien och Mellanöstern. Det framförs ofta vid religiösa ceremonier och festivaler och är en viktig del av den kulturella identiteten i båda regionerna.