Inom drama har refrängen flera viktiga funktioner:
1. Berättare och kommentator:
– Refrängen fungerar ofta som en berättare som ger information om pjäsens uppsättning, händelser och karaktärer.
– Det ger bakgrundskontext och sätter scenen för publiken.
2. Kommentar till åtgärden:
– Refrängen ger kommentarer till pjäsens handling och händelser.
- Det uttrycker åsikter, reaktioner och insikter som speglar det allmänna sentimentet eller moraliska perspektivet.
3. Känslomässig respons:
– Refrängen uttrycker kollektivt känslor och reaktioner på händelserna som utspelar sig i pjäsen.
- Detta kan innefatta reaktioner av glädje, sorg, rädsla, ilska eller reflektion.
4. Moraliska lektioner och visdom:
– Refrängen levererar ofta moraliska lärdomar, insikter eller visdom relaterade till pjäsens teman och händelser.
– Det fungerar som en kollektiv förnuftets röst, som erbjuder vägledning och moraliska reflektioner.
5. Ökar dramatisk spänning:
– Refrängen kan intensifiera den dramatiska spänningen genom att kommentera karaktärernas agerande och förebåda framtida händelser.
– Det skapar en känsla av förväntan och engagemang för publiken.
6. Tillhandahålla bakgrund och sammanhang:
- Refrängen delar information om karaktärernas bakgrund, historia och motivation, vilket ger djup till handlingen.
– Det hjälper publiken att förstå dynamiken och konflikterna inom pjäsen.
7. Katarsis:
– Refrängen uttrycker ibland extrema känslor för publikens räkning, vilket låter publiken uppleva katarsis.
– Det här frigörandet av känslor kan framkalla en känsla av lättnad och känslomässig koppling.
8. Anslutning till publiken:
– Refrängen fungerar som en brygga mellan scen och publik.
– Det ger direkt kommunikation med publiken, tilltalar dem och engagerar dem i pjäsen.
9. Återspeglar samhälleliga värderingar:
- Refrängen speglar ofta värderingarna, övertygelserna och attityderna i samhället, tidsperioden eller kulturen som skildras i pjäsen.
– Det representerar ett kollektivt perspektiv eller medvetande.
10. Förstärkning av teman:
- Refrängen förstärker och betonar pjäsens centrala teman genom sina kommentarer, reaktioner och insikter.
Exempel:
I grekiska tragedier var refrängen typiskt sett en grupp medborgare som kommenterade karaktärernas handlingar och öden och erbjöd visdom och moraliska reflektioner.
I Shakespeares pjäser uppträder refrängen ibland i form av en enda karaktär som ger berättelse och kommentarer vid viktiga punkter i berättelsen.
I modern dramatik kan refrängen representeras på olika sätt, till exempel genom en grupp skådespelare, en gemenskap eller till och med publiken själv.