I en värld av skuggor, där mörkret råder,
En själ ligger sönderslagen, sönderslagen i bojor,
Viskningar av förtvivlan, de fyller natten,
När den svartaste dagen uppslukar ljuset.
(Kör)
Den svartaste dagen, förtär allt,
En tung börda som står högt,
Genom tårar och smärta fortsätter jag att gå,
Söker efter en glimt, i denna oändliga storm.
(Vers 2)
Demoner hemsöker mina drömmar, de stjäl min frid,
I denna labyrint har jag förlorat min frigivning,
Mitt hjärta, det gråter, för hopp om att finna,
Men mörkret sväljer, varje spår av ljus.
(Kör)
Den svartaste dagen, förtär allt,
En tung börda som står högt,
Genom tårar och smärta fortsätter jag att gå,
Söker efter en glimt, i denna oändliga storm.
(Bro)
Jag har vandrat så långt, genom okända stigar,
Ändå fortsätter jag, min själ har vuxit,
I förtvivlans djup finner jag min styrka,
Ett flimmer av hopp, det lyser upp vägen till slut.
(Vers 3)
Genom krossade drömmar reser jag mig igen,
Med ärr som läker och berättelser att upprätthålla,
Den svartaste dagen kan försöka hålla mig nere,
Men jag kommer att fortsätta kämpa, tills solen finns.
(Kör)
Den svartaste dagen, förtär allt,
En tung börda som står högt,
Genom tårar och smärta fortsätter jag att gå,
Söker efter en glimt, i denna oändliga storm.
(Outro)
I denna mörkerstrid ger jag mig inte,
Jag ska omfamna ljuset och låta min ande vinna,
Den svartaste dagen kan dröja ett tag,
Men jag kommer att stiga över, med ett triumferande leende.