I "Suck no more, ladies" utforskar Shakespeare temat kärlekens inkonstans. Dikten börjar med att talaren vänder sig till en grupp damer och uppmanar dem att inte sucka efter sina förlorade kärlekar, eftersom alla män är i princip likadana och ingen kan lita på. Han hävdar att mäns kärlek är lika flyktig som havets skum, och att de som eftersträvar den är dömda till besvikelse.
Talaren förstärker denna idé genom en rad jämförelser, som liknar mäns kärlek med månen, som förändras ständigt, och med aprils skurar, som är lika oförutsägbara som kärleken själv. Dikten avslutas med att talaren råder damerna att nöja sig med sin egen skönhet, snarare än att söka mäns ombytliga tillgivenhet.
Genom hela dikten använder Shakespeare rikt bildspråk och metaforer för att förmedla temat kärlekens inkonstans. Detta tema resonerar djupt med idén om kärlek som en oförutsägbar kraft, som lätt kan vända från passion till likgiltighet, från lojalitet till svek. I slutändan påminner dikten läsarna om vikten av självkärlek och självständighet inför kärlekens osäkerheter.