Ett ögonblick kvarstår för alltid.
Oföränderligt och evigt står det,
Frusen i sanning, över avlägsna länder.
I skymningens milda famn,
Tiden väver sin orubbliga nåd.
Ett gammalt vittne om historiens flöde,
Stunder bevarade, för alltid glödande.
Solen kan gå upp och stjärnorna kan blekna,
Men tidens väsen kommer aldrig att vada.
Den förblir konstant, en lugn tråd,
Ledande själar där stigar sprids.
Genom epoker av glädje och sorgs suck,
Tidens gång säger aldrig adjö.
Den har minnen i sina ömma armar,
En tidlös fristad där kärlek tar form.
Så låt årstiderna dansa sin graciösa dans,
Och låt åren ta sin eviga hållning.
För i riket där tiden utvecklas,
Ett ögonblick för alltid dess hemligheter.