Jag står ensam på den vindpinade stranden,
Den salta havsbrisen svider mitt ansikte,
Och i fjärran blåser en storm,
En storm som inte har något namn.
(Kör)
Herre över det oroliga havet,
Jag ropar till dig i min nöd,
Åh hör mitt rop och kom till mig,
Och rädda mig från detta mörker,
(Vers 2)
Vågorna slår mot de karga klipporna,
Och havet kokar av ilska och raseri,
Men jag kommer inte att vara rädd,
Ty du är min tillflykt och min styrka.
(Vers 3)
Du är den som går på vattnet,
Och stillar de rasande vågorna med ett ord,
Du är den som stillar stormarna,
Och ger frid till det oroliga hjärtat.
(Vers 4)
Så jag kommer till dig, Herre, i min nöd,
Med tro och tillit lägger jag ner min rädsla,
Jag vet att du inte kommer att överge mig,
Ty du är min Herre och min Frälsare.
(Kör)
Herre över det oroliga havet,
Jag ropar till dig i min nöd,
Åh hör mitt rop och kom till mig,
Och rädda mig från detta mörker.
(Bro)
Och i din barmhärtighet och din nåd,
Du sträcker dig ner och lyfter upp mig,
Och jag är trygg, i dina kärleksfulla armar,
I evighet och alltid kommer jag att prisa ditt namn.
(Kör)
Herre över det oroliga havet,
Jag ropar till dig i min nöd,
Åh hör mitt rop och kom till mig,
Och rädda mig från detta mörker.