En känsla så öm, en magisk plats.
Kärleken har hittat sin väg, i en viskande smekning,
En resa som började, utan någon adress.
Genom gröna ängar och himmel målade med blått,
Två själar sammanflätade, en kärlek som växte.
Från en gnista av begär, en låga som fattade eld,
En förtrollande melodi, en kärlek så fullständig.
Hand i hand strövade de, i drömmar sammanflätade,
Deras skratt smittar av sig, deras hjärtan är i linje.
Utmaningar kan komma, men kärlekens band kvarstår,
I glädje och sorg föraktar kärleken aldrig.
De dansade till rytmen av livets ljuva refräng,
Deras kärlek, en oas, mitt i livets egen terräng.
Genom solnedgångar och soluppgångar stod de sida vid sida,
Deras kärlek, en okrossbar, bestående ström.
Inget avstånd kunde hålla isär deras själar,
För i varandras hjärtan hade de hittat en riktig start.
Deras kärlek, en symfoni, komponerad med omsorg,
Varje ton är en återspegling av passion så sällsynt.
För varje ögonblick som går växer deras kärlek djup,
Ett evigt löfte, en kärlek att hålla.
Som stjärnor i natten kommer de att lysa starkt,
Deras kärlek, en konstellation som lyser upp natten.
Så låt kärleken hitta sin väg, i sin mystiska flykt,
En resa så värdefull, en kärlek så ljus.
För när två hjärtan förenas, i en kärlek så ren,
En värld förvandlad, en kärlek som kommer att bestå.