Vad är en neoklassisk symfoni?

En neoklassisk symfoni är en symfoni komponerad i 1700-talsstil, som en reaktion på romantiken i början av 1800-talet. Dessa symfonier kännetecknas av en återgång till klassiska former och värderingar, såsom klarhet, balans och proportioner, och av ett förkastande av romantikens emotionella och subjektiva inslag. Några exempel på neoklassiska symfonier inkluderar:

Symfoni nr 1 i g-moll av Felix Mendelssohn

Symfoni nr 40 i g-moll av Wolfgang Amadeus Mozart

Symfoni nr 104 i D-dur av Joseph Haydn

Dessa symfonier kännetecknas alla av deras användning av klara och koncisa melodier, deras balanserade och symmetriska strukturer och deras avvisande av överdrivna känslor. De är också alla skrivna i den traditionella fyrsatsformen:

Första rörelsen: Allegro (snabb och livlig)

Andra rörelsen: Andante (långsam och lyrisk)

Tredje sats: Menuett eller Scherzo (snabb och dansliknande)

Fjärde satsen: Allegro eller Presto (snabbt och spännande)

Nyklassiska symfonier var en reaktion på den alltmer komplexa och känslomässiga musiken under den romantiska perioden. De representerar en återgång till den enklare och mer strukturerade musiken från den klassiska perioden, och de bidrog till att bana väg för utvecklingen av modern klassisk musik.