Hela sammanhanget från dikten "The Music of the Spheres" av Arthur Symons lyder som följer:
Du är musiken medan musiken varar,
Och är ekot av musiken fortfarande,
När lutans sista darrande ton har passerat,
Och tystnad tar platsen för ljud eller skicklighet.
Dessa rader illustrerar tanken att även när en persons fysiska närvaro inte längre är där, fortsätter deras minne, inflytande och den positiva inverkan de hade på andra att resonera som ett eko. Precis som musik lämnar efter sig ett kvarstående intryck även efter att den har slutat spela, lämnar individer ett bestående arv genom de liv de berör och de erfarenheter de delar.
I grund och botten är "Du är musiken medan musiken varar" en påminnelse om att varje ögonblick, möte och förbindelse vi gör har en djup mening och betydelse. Så länge vi lever och engagerar oss i meningsfulla interaktioner, fortsätter vår existens musik att spela och lämnar en bestående melodi i hjärtat hos omgivningen.