– Romantikerna hyllade känslor som en giltig källa till kunskap och inspiration, och trodde att det kunde leda till en djupare förståelse av jaget och världen.
– De förkastade upplysningens rationalism och ordning och anammade istället ett mer subjektivt och inåtvänt förhållningssätt till konst och litteratur.
– Individen var central för den romantiska rörelsen, med konstnärer och författare som utforskade komplexiteten i det mänskliga psyket och kraften i individuell erfarenhet.
- Romantiken betonade också vikten av naturen, och såg den som en källa till skönhet, inspiration och andlig förbindelse.
Fantasi och det sublima
– Romantikerna trodde att fantasin var en kraftfull kraft som kunde överskrida verklighetens begränsningar och komma åt högre sanningar.
– De försökte skapa konst som var både fantasifull och suggestiv, rörde upp känslorna och förde betraktaren eller läsaren till en annan värld.
– Konceptet med det sublima var centralt i den romantiska konsten, med konstnärer och författare som försökte skapa verk som var respektingivande och överväldigande, som framkallade känslor av förundran, skräck och transcendens.
Historiskt och kulturellt sammanhang
– Den romantiska rörelsen växte fram i Europa i slutet av 1700-talet och början av 1800-talet, en period av stora sociala, politiska och kulturella omvälvningar.
– Romantiken svarade på tidens snabba förändringar och oro och erbjöd ett alternativ till upplysningens rationalism och materialism.
– Den byggde också på den gotiska väckelsen, som hyllade medeltida konst och litteratur, och på nationalismens framväxt, som inspirerade konstnärer och författare att utforska deras nationella arv och kultur.
Litterära figurer:
- William Wordsworth
- Samuel Taylor Coleridge
- John Keats
- Mary Shelley
- Percy Bysshe Shelley
Visuella artister:
- J.M.W. Svarvare
- John Constable
- Francisco Goya
- Eugène Delacroix
- Caspar David Friedrich
Musiker:
- Ludwig van Beethoven
- Franz Schubert
- Frédéric Chopin
- Niccolò Paganini
- Hector Berlioz