Atleticism: Sällskapsdans kräver betydande fysisk kondition, smidighet och koordination. Dansare måste visa uthållighet, flexibilitet och styrka för att utföra komplexa rutiner och lyft. Sportens atletiska karaktär kräver regelbunden träning, träning och konditionering.
Tävling: Sällskapsdans är mycket konkurrenskraftigt, med dansare som deltar i olika regionala, nationella och internationella tävlingar. Dessa evenemang visar upp dansarnas skicklighet, artisteri och teknik, som bedöms utifrån kriterier som teknik, koreografi, musikalitet och övergripande presentation.
Standardiserade regler: Sällskapsdans följer en uppsättning standardiserade regler och riktlinjer som fastställts av styrande organ som World DanceSport Federation (WDSF) och International DanceSport Federation (IDSF). Dessa regler specificerar aspekter som danssteg, rutiner, formationer och klädsel. Standardiseringen säkerställer rättvisa och konsekvens i tävlingar.
Konstnärligt uttryck: Även om atleticism är avgörande, betonar sällskapsdans också konstnärligt uttryck och tolkning av musik. Dansare kombinerar teknisk skicklighet med artisteri och skapar visuellt fängslande framträdanden som förmedlar känslor och musikalitet.
Internationellt erkännande: Sällskapsdans erkänns som en legitim sport av Internationella olympiska kommittén (IOC) och ingår i olika multisportevenemang som World Games och Asian Games. Detta erkännande understryker sportens globala popularitet, organisationsnivå och konkurrenskraft.
Åskådarupprop: Sällskapsdans lockar en betydande publik över hela världen. Åskådare njuter av sportens atletiska, konstnärliga och visuella spektakel, vilket gör den både underhållande och uppskattad för sina atletiska egenskaper.