1. Grundläggande steg :
– Dansen börjar med att paret står vända mot varandra, ungefär en armlängds avstånd från varandra, med händerna upphöjda som om de bildar en fågelvingar.
– De skyfflar fötterna åt sidan och återgår sedan till sin ursprungliga position, och replikerar duvors gångrörelse.
- Detta följs av en liten studs eller hopp framåt och bakåt, som liknar ett duvans hopp.
2. Vingfladder :
– Dansarna rör sina armar, flaxar med händerna för att imitera duvors vingar.
– Rörelserna är milda, precisa och flyter kontinuerligt under hela dansen.
3. Uppvaktningsritual :
– Den manliga dansaren kretsar runt den kvinnliga dansaren och visar upp sin beundran.
– Den kvinnliga dansaren svarar graciöst, vänder och fladdrar med vingarna i bekräftelse.
4. Näbb-till-näbb :
– Dansarna står vända mot varandra och för ihop händerna, rör vid pek- och långfingret för att skapa en näbbliknande form.
– Det här liknar den tillgivna gesten av duvor som nusar varandra.
5. Följ ledaren :
- Den manliga dansaren leder, med den kvinnliga dansaren efter, speglar hans rörelser och gester.
6. Vingförlängning :
- Dansarna sträcker ut sina armar vidöppna och representerar duvors vingar som sträcks ut under flykten.
7. Slutställning :
– Dansen avslutas med att paret står vända mot varandra, armarna utsträckta, och deras ansikten speglar ett glädjefullt uttryck av kärlek och uppvaktning.
Under hela dansen är stegen och rörelserna flytande, graciösa och påminner om duvornas känsliga natur. Musiken, som kännetecknas av ett livligt tempo, är instrumental och innehåller bambuinstrument, inklusive bambuflöjt (tulali), käkharpa (kubing) och nosflöjt (bungkaka).
Kalapati-dansen är inte bara en underhållande folkföreställning utan har också kulturell betydelse, som symboliserar uppvaktningen och den närande naturen av kärlek och relationer.