* Innehållsfördelning: De måste få programmering (liveevenemang, filmer, TV -program) från studior och innehållsleverantörer till sina sändningsanläggningar och distributionsnav över stora avstånd. Detta förlitar sig på högbandbredd, låg-latens långdistansnätverk.
* Signalöverföring: Kabeloperatörer använder specifikt långdistansnätverk för att skicka signaler från sina headends (centrala distributionspunkter) till prenumeranternas hem via koaxialkabel. Detta nätverk måste hantera en stor mängd data för att leverera flera kanaler.
* fjärroperationer: Sändnings- och kabelföretag har ofta fjärrkontor eller ingenjörsteam som behöver åtkomst och styra utrustning och system på olika platser. Detta kräver säkra och tillförlitliga långträdesanslutningar.
* Katastrofåterhämtning: Efter att ha redundanta långdistansförbindelser gör det möjligt för dessa företag att snabbt byta till säkerhetskopieringsplatser och fortsätta verksamheten i händelse av en naturkatastrof eller annan störning vid deras huvudanläggning.
Typer av långdistansapplikationer som används:
* fiberoptiska nätverk: Den primära tekniken för långdistans transport på grund av dess höga bandbredd och låg signalnedbrytning.
* satellitkommunikation: Används för avlägsna områden där fiberoptisk infrastruktur är begränsad eller dyr att bygga.
* mikrovågsöverföring: Används för kortare avstånd, särskilt för att länka sändningstorn eller headends till distributionspunkter.
Exempel:
* AT&T: Tillhandahåller fiberoptiska nätverk för att transportera sändningssignaler över hela USA.
* comcast: Använder en kombination av fiberoptisk och koaxialkabel för långdistansfördelning.
* DirecTV: Förlitar sig starkt på satellitkommunikation för leverans av innehåll.
Sammanfattningsvis beror sändnings- och kabel-tv-operatörer starkt på långdistansapplikationer för att effektivt distribuera innehåll, hantera sina nätverk och säkerställa operationell motståndskraft.