1. Rädsla och vidskepelse: Häxor förknippades ofta med rädsla, vidskepelse och det okända. De ansågs ha övernaturliga krafter, såsom förmågan att besvärja, orsaka skada och göra förutsägelser. Rädslan för häxkonst var utbredd, vilket ledde till paranoia och anklagelser mot personer som misstänktes för att utöva häxkonst.
2. Förföljelse: Witchcraft Act från 1563 och Witchcraft Act från 1604 gjorde häxkonst till ett dödsbrott i England. Anklagelser om häxkonst var vanliga och individer utsattes för rättegångar och hårda straff, inklusive avrättning genom hängning eller bränning på bål.
3. Anslutning till djävulen: Många trodde att häxor slöt pakter med djävulen och gav dem deras övernaturliga förmågor. Denna koppling förstärkte den negativa uppfattningen om häxor och deras koppling till ondska och mörker.
4. Könsfördom: Anklagelser om häxkonster riktade sig ofta oproportionerligt mycket till kvinnor. Sociala och kulturella faktorer bidrog till denna könsfördom, eftersom kvinnor ofta uppfattades som mer mottagliga för manipulation av onda krafter.
5. Syndbock: I tider av social oro eller personlig olycka blev häxor ibland syndabockar och skylldes för dessa problem. Detta fungerade som ett sätt att hitta förklaringar till händelser som verkade bortom mänsklig kontroll.
6. Populär underhållning: Även om häxor var allmänt fruktade, hade de också en viss fascination för människor. Häxkonst var ett populärt tema i litteratur, teater och folklore under Shakespeares tid. Shakespeare själv avbildade häxor i olika pjäser, inklusive "Macbeth" och "The Merry Wives of Windsor", vilket bidrog till den kulturella representationen av häxor i litteraturen.
Det är viktigt att notera att attityden till häxkonst varierade mellan olika sociala grupper och forskare under Shakespeares era. Vissa individer var skeptiska till trolldomstro och argumenterade mot förföljelse av misstänkta häxor, medan andra hade starka övertygelser om förekomsten av häxkonst och dess elakartade effekter.