When I Have Fears That May Cease To Be av John Keats 1795 till 1821 Vad är argumentets tes eller ämne för dikten?

I "When I Have Fears That May Cease To Be" utforskar John Keats teman om dödlighet, tidens gång och livets flyktiga natur. Diktens talare uttrycker rädsla för sin egen död och begrundar det korta mänskliga livet. Han oroar sig för att hans potential och drömmar kan förbli ouppfyllda, och han försöker hitta mening inför den oundvikliga dödligheten.

Dikten presenterar en kontrast mellan talarens rädsla för sin egen bortgång och naturens skönhet och livlighet. Keats använder bilder och metaforer från naturen, som solnedgången, för att symbolisera mänskligt liv. Genom att placera talarens angelägenheter inom den naturliga världens större sammanhang reflekterar dikten över den universella upplevelsen av dödlighet och uppmuntrar läsarna att uppskatta livets skönhet medan det varar.

Dikten berör också tanken på arv och önskan om odödlighet. Talaren undrar om hans poesi och konst kommer att överleva efter hans död, och låta hans väsen bestå bortom hans fysiska existens. Denna utforskning av konst som ett sätt att uppnå odödlighet är ett återkommande tema i Keats poesi.

Sammantaget kan diktens argument eller tes sammanfattas som poetens kontemplation av dödligheten, livets betydelse inför döden och sökandet efter mening och transcendens genom konst och kreativitet.