Strof 1:
Wright börjar dikten med att beskriva ett trist landskap i Mellanvästern, kännetecknat av "rostig snö", "ett tågvissling" och ett "dött fält". Dessa bilder sätter en dyster och ödslig ton för resan.
Strof 2:
Talaren reflekterar över sitt förflutna, fylld av drömmar, visioner och ambitioner. Han minns en tid då han hade en "passion för världen" och kände en känsla av syfte.
Strof 3:
Talarens drömmar har dock krossats av livets realiteter. Han känner sig som ett "spöke" när han korsar de välbekanta gatorna i sin hemstad, och han beklagar förlusten av sina tidigare ideal och entusiasm.
Strof 4:
Talaren uttrycker sin längtan efter att finna mening och uppfyllelse. Han längtar efter att återupptäcka "passionen" och "visionen" som en gång drev honom.
Strof 5:
Talaren erkänner att hans sökande efter mening kanske inte är lätt. Han inser att resan innebär att möta "förtvivlan, hat och vånda", såväl som stunder av glädje, kärlek och skönhet. Men trots dessa utmaningar känner han sig tvungen att fortsätta sökandet.
Strof 6:
Talaren avslutar dikten med en känsla av beslutsamhet. Han vägrar att ge efter för förtvivlan och bestämmer sig för att fortsätta söka efter mening, hur svårfångat det än kan verka.
Sammantaget fångar "Journey" talarens desillusion och känsla av förlust, samtidigt som han förmedlar hans bestående önskan att hitta ett syfte och tillfredsställelse i livet.