I hjärtat av skogen, där viskningar bor,
En miljö uppstår, både fridfull och oprövad.
Där höga träd står, stolta och enorma,
En naturväv, en magisk känsla.
Solstrålar väver genom spetsblad ovanför,
Gjuter fläckiga mönster på skogsbotten.
Den doftande luften, doftande av tall och ormbunke,
Avslöjar ett rike där frid och förundran längtar.
Vindens mjuka suckar, som en vaggvisas hum,
Smeka själen, en kommande fristad.
Fåglars melodiska refräng fyller det lugna utrymmet,
Naturens symfoni i varje fladdrande nåd.
En matta av mossa, frodig och smaragdgrön,
Inbjuder trötta fötter att vila mellan.
Mitt i denna eteriska miljö flyger anden,
Transporterad till ett rike av ren fröjd.
I denna fridfulla omfamning av naturens nåd,
Tiden står stilla, bekymmer löser sig.
En tidlös tillflyktsort där drömmar tar sina vingar,
En dikt blir levande, en plats för tillhörighet.