"Poor Country," kan ses som en reflektion över den mänskliga upplevelsen av att leva i en svår och hård miljö. Den reflekterar över de utmaningar som de som lever under sådana förhållanden står inför, och den motståndskraft de måste utveckla för att överleva och finna mening med sina liv.
Bildspråket som används i dikten skapar en känsla av ödslighet och tomhet, och betonar det hårda i livet i vildmarken. Neilson använder metaforen om ett "fattigt land" för att beskriva själva landet, vilket tyder på dess fattiga tillstånd och brist på resurser. Diktens skildring av den naturliga världen som en plats för "vissna drömmar", "tysta slätter" och "torksprucken sand" förstärker denna känsla av ödslighet och förtvivlan.
Trots den hårda miljön antyder dikten också en känsla av skönhet och styrka som finns i det australiensiska landskapet. Poeten refererar till "gummin" (en typ av eukalyptusträd) och "saltbusken" (en torkatålig växt), vilket antyder att det fortfarande finns liv och motståndskraft att hitta i detta oförlåtande land.
Dikten reflekterar också över beslutsamheten och andan hos de människor som bor i detta land. Talaren uttrycker beundran för "pionjärens själ" som "trotsade vildmarken" och menar att det är denna ande som håller dem igång inför sådana utmaningar.
Sammantaget är "Poor Country" en dikt som fångar livets hårda realiteter och utmaningar i den australiska vildmarken, samtidigt som den erkänner skönheten och styrkan som finns i detta landskap och dess människor.