1. Figurativt språk: Poeten använder metaforer och liknelser för att jämföra hopp med ömtåliga föremål eller tillfälliga ting, vilket framhäver dess bräckliga och sårbara natur. Till exempel:
- "...parang kristal na nabasag sa isang iglap" (som en kristall krossad på ett ögonblick)
- "...parang usok na naglaho sa hangin" (som rök som försvinner i luften)
2. Repetition: Dikten betonar upprepade gånger hoppets meningslöshet och förgänglighet. Fraser som "naunsyaming pag-asa" (frustrerat hopp) och "lahat ay nawala" (allt är borta) återkommer genom hela dikten, vilket förstärker känslan av besvikelse och saknad.
3. Bilder: Dikten använder levande bilder för att skapa en ödslig och hopplös atmosfär. Den målar upp en bild av ett kargt landskap, vissnade blommor och en torr, sprucken jord, som speglar talarens krossade drömmar och krossade förhoppningar.
4. Retoriska frågor: Talaren ställer en rad retoriska frågor som belyser meningslösheten och osäkerheten i att sträva efter hopp. Till exempel:
- "San hahantong ang ating mga pangarap?" (Vart kommer våra drömmar att leda oss?)
- "May sayay pa bang umasa?" (Finns det någon mening med att hoppas?)
5. Struktur: Dikten består av korta strofer som var och en uttrycker ett fragment av talarens desillusion och förtvivlan. De korta stroferna symboliserar det splittrade och trasiga tillståndet i talarens förhoppningar, vilket förstärker känslan av frustration.
6. Ton: Den övergripande tonen i dikten är en av melankoli, resignation och pessimism. Känslan av hopplöshet genomsyrar varje rad och förmedlar talarens djupa desillusion och besvikelse inför livets utmaningar och misslyckanden.
Genom att skickligt använda dessa litterära tekniker fångar dikten effektivt temat frustrerat hopp och ingjuter en djup känsla av desillusion och förtvivlan i läsarens sinne.