Dikten blev mycket populär och väckte betydande diskussion om sociala och ekonomiska skillnader. Den slog an hos många läsare som såg den som en återspegling av de kamper som arbetarklassens individer ställdes inför under det sena 1800-talets industriella omvandling. Diktens suggestiva bildspråk och kraftfulla språk förmedlade effektivt arbetarnas hårda förhållanden och utnyttjade omständigheter och gav genklang med människors oro för sociala orättvisor.
Dikten nämnde inte direkt termen "bön", men den hade många böneliknande egenskaper. Markhams användning av språk och bildspråk skapade en förhöjd ton och andlig aura kring lantarbetaren, nästan som en biblisk figur i behov av frälsning. Vidare avslutas dikten med en vädjan till Gud att lindra arbetarnas lidande, erbjuda hopp och möjligheten till gudomlig intervention:
_Och de döda oxarnas ögon
Vänd dig tom till flugorna;
Men vem ska vända sig till honom
Vem sliter tills han dör?
O herrar, herrar och härskare i alla länder,
Är detta handverket du ger till Gud,
Denna monstruösa sak förvrängd och själssläckt?
Hur kommer du någonsin att räta upp den här formen;
Rör den igen med odödlighet,
Ge tillbaka det uppåtriktade och ljuset;
Bygg upp musiken och drömmen i den igen;
Åtgärda de urminnes vana,
Perfidiska fel, omedelbara elände?
O herrar, herrar och härskare i alla länder,
Hur kommer framtiden att räkna med den här mannen?
Hur svara på hans brutala fråga i den timmen
När virvelvindar av uppror skakar alla stränder?_
I dessa avslutande rader ställer Markham djupgående och reflekterande frågor, som implicit uppmärksammar behovet av sociala reformer och samhällsförändringar. Även om den inte direkt kallas "A Prayer", förkroppsligar dikten kärnan i en vädjan eller bön om förändring, och tar upp teman om social ojämlikhet och det akuta behovet av intervention för att ta itu med arbetarklassens desperata svåra situation.