Talaren överväger också dödens oundviklighet och meningslösheten i mänskliga försök att undkomma den. Han drar slutsatsen att det enda sättet att verkligen erövra döden är att acceptera den och att leva livet fullt ut medan vi kan.
Dikten är skriven i en kontemplativ och elegisk ton, och den förmedlar en känsla av melankoli och resignation. Men den innehåller också blixtar av humor och ironi, som hjälper till att lätta upp den allmänna stämningen.
Sammantaget "NEJ!" är en tankeväckande och gripande dikt som utforskar några av de mest djupgående frågorna om människans existens. Det är en påminnelse om att livet är kort och värdefullt, och att vi bör göra det bästa av det medan vi kan.