I riken där skuggor dansar,
En sorgsen berättelse utspelar sig,
Där hopp och liv låg trance,
och hjärtan värker av obeskrivligt
En kär varelse har gått bort,
Deras närvaro är nu ett tomrum,
Lämnar ärr som aldrig ger vika
I sorgens slöja är vi räddade.
Å, sörj, ni himlar gråter
För förlusten måste vi utstå
Genom minnen ska vi behålla,
Lågan som en gång brann rent
Som höstlöven faller de försiktigt,
Deras ande tar avsked
Men inom hjärtat kommer de att bo
I kärlek ska de bli gravida
Deras röst, för alltid etsad,
Klangar i våra sinnen
Deras värme och vänlighet, djupt etsad
En tröst som man finner
Genom tårarna söker vi tröstens nåd
Mitt i det mörka och gråa
För i deras kölvatten har de lämnat spår
Av kärlek som inte försvinner
De reser vidare, vårt humör svävar
För att nå eteriska plan
Där smärta och lidande inte finns längre
Evigheten, deras vinning
Så låt oss sörja med värkande hjärta
Och hedra livet de lever
Deras arv försvinner för alltid
I kärlek och nåd fröer de.
Deras minne, en ledstjärna
Vi bär som vi lever
I varje hjärtslag nära och fjärran
Deras väsen ska bestå