I den första strofen beskriver poeten miljön som en "mörk djungel" där huvudpersonen (förmodligen jägaren) strövar omkring. Men istället för att jaga våldsamma djur letar han efter "tigrar utan tänder" och "noshörningar utan horn."
I den andra strofen tar dikten en vändning. Jägaren börjar leta efter djur med mänskliga egenskaper eller beteenden. Han vill hitta kaniner som bär monokler, grisar som spelar trummor och flodhästar som bär livliga rörelser (underkläder som används av viktorianska kvinnor).
När dikten fortskrider blir det tydligt att jägaren inte söker efter traditionella troféer eller byten. Istället tycks han vara på ett nyckfullt äventyr och leta efter okonventionella och meningslösa djur.
Dikten undergräver lekfullt det konventionella jaktbegreppet genom att ersätta farliga djur med ofarliga och till och med komiska varelser. Genom att göra det tillför Ogden Nash humor och ironi till konceptet med en jakt.
Den här dikten illustrerar Nashs kvicka stil och hans förmåga att göra narr av samhällets normer och förväntningar. Han skapar en lekfull atmosfär samtidigt som han försiktigt gör narr av jägare som kanske prioriterar fångsternas sällsynthet framför själva jakten och äventyret.