Allt eftersom dikten fortskrider skiftar talarens tonläge från en känsla av längtan till en uppgivenhet. Deras stora förhoppningar har bara blivit fragment, och de erkänner det meningslösa i att jaga dessa avlägsna visioner. Talarens hjärta avbildas som en ljugande, som sträcker sig ut i tomrummet för tröst och tröst som verkar allt mer svårfångade. Upprepningen av raden "O hjärta, var i vila", understryker poetens önskan om fred och försoning inom sig själva.
Trots deras kamp får talaren till slut visdom och acceptans. De inser att även om storslagna prestationer är lovvärda, är det också viktigt att hitta glädje och tillfredsställelse i enkla, diskreta ögonblick. Genom reflektion kommer talaren till en plats där de kan vårda ödmjuka nöjen, bekvämligheten av livets vanliga stunder och de relationer som har ett verkligt värde.
"Beggarly Heart" förmedlar temat att acceptera livets begränsningar, hitta skönhet i enkelhet och lära sig att uppskatta det man redan äger snarare än att obevekligt jaga avlägsna drömmar. Den återspeglar den bitterljuva naturen hos mänsklig existens, där klyftan mellan ambitioner och verklighet kan leda till besvikelse men också, potentiellt, till djup självmedvetenhet och självförverkligande.